Gröna fingrar på äldre dar.

Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att jag skulle få gröna fingrar.

Jag har inte varit ett dugg intresserad utav blommor. Det har kommit nu på senare år som jag verkligen tycker om och pyssla med blommor. Innan kunde jag inte ens hålla en kaktus vid liv. Lustigt hur det kan bli. Jag brukade skratta åt några i min familj som älskade att hålla på med sina blommor. På bilden nedan har vi min absoluta favorit. Den var pytte liten när jag köpte den på blomaffären och se så fint den växer.

Varje morgon startar jag dagen med att gå ut på min balkong och plocka bort vissna blad. Se vad som har hänt för nytt och om dom verka må bra. Jag flyttar även runt på mina plantor och blommor för att dom ska få jämt med sol och tills att jag hittar en plats där dom verkar trivas på. Förra sommaren och dom innan de har jag bara planterat och låtit dom vara. Det i sin tur tror jag har lätt till att dom får för mycket sol och bränns för att sedan torka ut. Vattningen har heller inte varit min starka sida och jag glömmer ofta bort det. Men inte i år en så länge i alla fall.

Blommor i dag gör mig glad och jag är själv förvånad. Kan det vara så att det kommer med åldern?. Så mycket tid som jag lägger ner på att mina växter ska må bra hade jag aldrig trott att jag skulle göra. Drömmen nu är så klart att få flytta till ett hus med en stor trädgård där jag kan få springa runt och påta.

Plantera något bara för skojs skull.

I våras åt jag och barnen vattenmelon och när vi hade ätit klart så fick vi en ide. Varför inte testa att stoppa ner en kärna i jord och se vad som händer. Till en början så hände ingenting och jag trodde då att det inte skulle bli något. Till att sedan till min stora förvåning kom det upp nånting ur jorden. Nu har vi tre plantor som blommar och en liten melon på väg. Det ska bli väldigt spännande att se om det faktiskt kan bli en riktig melon av den.