Idag testades verkligen tålamodet.

Idag är det måndag igen och det var dags för skola. Vi hade restdag på skolan för att komma ikapp med det vi inte hunnit med eller missat. Jag hade lite kvar att klippa på två av mina dockor. Dessutom hade jag missat förra måndagen för att sonen var sjuk så det var tre olika klippsätt totalt att göra.

Kände då hur stressen och frustrationen kom över mig. Dels att hinna bli klar men också en slags prestations ångest över att få till klippningarna. Det var en sån jobbig känsla jag kände och ville nästan ge upp ett tag.  Jag klippte det jag hann men jag måste bli bättre på att be om hjälp. Vilket är ett stort problem jag har som jag måste jobba bort.

Varför ska det vara så svårt och nästan lite skamligt att be om hjälp? Jag hatar känslan över att vara till besvär för någon och jag måste även ursäkta mig typ hundra gånger när jag gör det.

Som dom brukar säga man måste ha dåliga dagar för att ha bra dagar också. Imorgon ser jag fram emot en ny dag med nya utmaningar. Och jag ska kämpa tills att jag känner mig nöjd dessutom så ska jag känna mig stolt att jag gör detta för mig själv.